Mother Earth

 

Här står jag igen. För tredje gången men i en helt ny skepnad. Antingen kommer första beslutet bifalla. Eller så kommer jag få gå om rond två. Genomgå mitt trauma igen. Jag har funderat mycket senaste tiden, hur ska jag förbereda mig på den där dagen D med stort B. Beslutsdagen den 27/1 när hovrätten kommer med sitt besked vart min barn ska bo. Finland eller Sverige. 

Nu så här kvällen innan...hjärtat börjar slå fortare och nerverna gör sig till känna. Kommer jag inte fram till annat än, att det går inte att förbereda sig. Reaktionerna kommer att få bli det dom är avsedda för att bli. Ge mig hän till en stor sorg. Eller låta lyckan få infinna sig totalt. 

Jag har undvikit att gå in i antingen eller. Min önskan ligger redan placerad någonstans därute. 

Jag kan bara kapitulera till nuet. Allting händer och sker i ett nu. Mitt inre skriker att jag inte vill gå igenom det jag befarar, en gång till. 

Sänder så mycket kärlek till mina barn i Finland. Varje dag. Om ni visste hur starka ni är. Hur älskade ni är. Om kärlekens kraft kunde överträffa hela historien nu den här gången. 

Jag får heller inte glömma bort mig själv. Som jag har kämpat, överlevt. Haft tillit. Och till alla runt mig, så mycket kärlek till er. Till min sambo, min familj, mina vänner. Som ni stöttat. Burit mig när jag brustit. Hjälpt mig att lappa ihop ett trasigt hjärta. För att orka vidare. Bit för bit. Jag älskar er!